Jag kommer hem efter en kvällspromenad, varav min stora kille kommer ner springandes för trappan för att säga godnatt.Jag kramar om honom och säger till honom "jag älskar dig mer än alla sandkornen" (och tänker tyst för mig själv att om jag säger så i fortsättningen behöver han aldrig tvivla på hur mycket jag älskar honom) Då säger min pojke "schysst" och ser lite halvsur ut. Jag tittar förvånat på honom och frågar "Vad menar du nu" Då säger han "Du gillar ju inte ens sand"
Genast får jag ändra hela min föreställnig och tänker "Jaha du tänker så" Och förklarar då i minsta detalj att jag menar att jag älskar honom oändligt mycket för att man inte kan räkna alla sandkornen i hela världen.Då skuttar en lycklig pojke upp för trappan och kvittrar som en lärka.
Min pojke är inte som andra men är helt fantastisk!!!
